Den 29/5 strax före 23 när vi precis skulle släcka lampan fick jag en kraftig sammandragning och kände därefter att jag var tvungen att gå på toa. När jag satt där kände jag också att det rann till och det var inte kiss, uppskattningsvis 1 dl vätska rakt ner i toastolen. Jag hajjade till ordentligt, en smula förvånad över vad som hände, sen kom det en skvätt till och då ropade jag på Jesper. Han fick hämta min mobil så jag kunde ringa förlossningen på Borås. Sköterskan frågade om jag var säker på att det var vattnet för ibland kan man ha en lite vattnigare flytning mot slutet, men med tanke på mängden som kom på en gång så tycker jag att det verkar konstigt om det inte var vatten, samtidigt fick jag också sammandragningar/förvärkar så nånting var ju på gång. Vi fick en tid för kontroll den 30/5 kl. 7.45 och skulle fram till dess försöka sova. På med binda och packa ihop de sista sakerna till BB-väskan innan vi gick och lade oss igen. Rättare sagt, Jesper fick packa ihop, jag kände bara vattnet komma så fort jag rörde mig i stort sett.

Natten var jobbig. Jag hade oregelbundna värkar hela natten som gjorde att jag inte kunde sova många minuter. Vi försökte klocka dom, men jag tyckte inte det var någon idé utan att det var viktigare att Jesper fick sova så han var utvilad och kunde köra på morgonen. Det lilla vi mätte var värkarna mellan 35-55 sekunder långa och kom med ungefär fem minuters mellanrum. Dessutom fick han absolut inte ta i mig under värkarna ändå så nån användning av massagen vi lärt oss på profylaxkursen blev det inte. Efter varje värk blev jag mer och mer både kiss- och bajsnödig och varje toalettbesök resulterade i diarré. Rätt käckt egentligen att kroppen tänkte på att tömma tarmen ;)

Klockan 6 gick vi till slut upp, Jesper hade inte fått sovit jättemycket han heller. Jag fick bara i mig ett äpple och en halv macka sen blev jag tvungen att kräkas. Tog försiktigt ett glas vätskeersättning utan problem.

6.45 satte vi oss i bilen, det var tur att vi tog så god tid på oss för vi råkade köra lite fel. På vägen in hade jag 15 värkar under ca 50 minuter så nu var dom tätare än under natten men fortfarande oregelbundna.

Vi blir mottagna av en sköterska när vi kommer som visar in oss till ett rum, strax efter kommer barnmorskan.  Hon kan inte riktigt konstatera vattenavgång men jag kopplades upp på CTG under ungefär en halvtimme så vi kunde följa bebisen under värkarna. Fortfarande oregelbundna men ganska täta värkar. Vi blir flyttade till ett väntrum där vi får sitta i ungefär en timme, jag var inte riktigt med på varför vi skulle sitta där men tydligen var det i väntan på ett annat undersökningsrum. I vilket fall var det väldigt jobbigt, det fanns inget bra jag kunde luta mig mot under värkarna och jag satt inget bra heller. Sen får vi komma in på ett rum där barnmorskan sätter på en CTG igen och ska ta ett prov för att se om det verkligen är vattnet som gått, positivt resultat! Hon vill sedan känna efter hurvida jag har öppnat mig och frågar också då hur vi vill göra om jag inte skulle vara öppen, åka hem eller stanna på patienthotellet. Jag tycker hon verkar galen, inte kan jag åka hem i det här tillståndet? Det visar sig dock att jag är öppen hela 5 cm och vi skrivs in på förlossningen utan tvekan. Nu var klockan 10 på förmiddagen och vi får komma in på ett riktigt förlossningsrum, efter att jag gjort klart att jag gärna vill bada. Barnmorskan frågar hur jag vill ha det med smärtlindring och jag säger att jag gärna provar akupunktur om det finns möjlighet men väntar med lustgasen. Ett bad tappas upp och det här var verkligen det bästa! Sååå jäkla skönt var det! Jesper märkte inte ens av när jag fick värkar, helt underbart! Ligger i badet knappt en timme när det blir ett plötsligt tryck neråt, det känns som att jag ska bajsa på mig och blodblandat fostervatten pressas ut. Jag flyr upp ur badet (så snabbt man nu kan fly som höggravid) och sätter mig på toaletten när Jesper ringer på barnmorskan. Naturligtvis händer ingenting på toaletten men jag känner mig lite rädd, hade ingen aning om att det var såhär det kändes, det är ingen som har sagt att det känns som att man ska bajsa på sig. Enligt barnmorskan är det bara kanon och hon vill undersöka mig igen, klockan är 11 och jag är redan öppen 9 cm. Bebisens huvud ligger fortfarande högt upp. Vi kopplar på CTG igen som inte riktigt vill sitta ordentligt då jag ville ligga på sidan så det blir skalpelektrod istället och jag ber om lustgasen. Lustgasen gillade jag, det var skönt att ha masken till hands att stöna i när värkarna var som värst. Det är så jag upplever det, jag stönade av kraften, inte av smärta. För jag upplevde faktiskt inte smärta i samband med värkarna längre utan det var bara en enorm kraft alltihop. Jag hade däremot väldigt ont i svanken och höfterna så vid 12 får jag akupunktur mot det, Jesper får fixa en värmekudde och jag provar på yogabollen en vända. Tror dock den hade varit skönare att ha under förvärkarna. 12.45 börjar dom förbereda för värkstimulerande dropp då värkarna fortfarande inte är tillräckligt täta och kraftiga. Jag upplevde det som att dom satte lite fart av sig själva innan droppet sattes in men det gjorde i vilket fall susen. Snart kunde jag börja krysta på riktigt och 13.14 kom lilla Nova till världen. 50 cm lång, 3260 gram, 31 cm huvudomfång (om jag minns huvudet rätt för det har dom inte skrivit in i journalen). Jag blev sydd med 5-6 stygn, varav 2 i mellangården vilket känns jäkligt skönt då det var det enda jag oroade mig för, att jag skulle spricka hela vägen.

Detta är den bästa upplevelsen jag varit med om i hela mitt liv! Det var helt fantastiskt och jag skulle göra om det när som helst! Jag tror att anledningen till att det gick så bra med allt är att jag under hela graviditeten varit kolugn inför förlossningen och säker på hur jag vill att det ska gå till. Jag önskar att alla kunde få en lika fin upplevelse som jag fick.

• Annan smärtlindring än andning, lustgas, bad, massage och eventuellt akupunktur är inte intressant. Jesper för min talan om jag inte orkar
• Vi vill ha en erfaren men inte gammeldags barnmorska
• Inga studenter på plats
• Vi vill att personalen pratar med oss så mycket som möjligt om vad som händer och vad som rekommenderas om det exempelvis drar ut på tiden väldigt mycket. Dom får inte prata "över huvudet" på oss
• Jag är intresserad av att få sitta på en "yogaboll" under värkarna
• Jag är väldigt rädd för att jag ska spricka massor och vill inte höra historier om hur mycket folk spricker eller inte. Jag vet att det är fullt normalt men kommer inte vilja höra om det just då.